Herman Lindqvist: Då kan kungen abdikera
I Danmark abdikerade drottning Margrethe och lämnade över stafettpinnen till sonen Frederik. Skulle vår svenske kung kunna göra samma sak och lämna över tronen till Victoria?
Före detta prins Andrew ska, som ni vet, numera tituleras herr Andrew Mountbatten Windsor. Det har storebror kung Charles bestämt. För de flesta låter namnet säkert både som gammalt och kungligt – trots att det är en ganska nygjord konstruktion, bara drygt hundra år.
Sanningen bakom Mountbatten
Det brittiska kungahuset heter i dag House of Windsor. Ända fram till 1917 hette det Sachsen-Coburg-Gotha, för så blev det 1840 då drottning Victoria gifte sig med sin kusin, den tyske prinsen Albert av Sachsen-Coburg-Gotha. Victoria hette själv Hannover, för så hade det brittiska kungahuset hetat sedan 1714, då huset Stuart slocknade. Med Albert blev det dynastin Sachsen-Coburg-Gotha som regerade Storbritannien.
Under första världskriget, då Tyskland var huvudmotståndare, ville britterna sudda ut sitt tyska arv. Kung Georg V strök 1917 Sachsen-Coburg-Gotha och antog istället det mer brittiskt klingande Windsor, namnet på det gamla kungliga slottet. Namnbytet fick den tyske kejsaren, Vilhelm II att utbrista att nästa gång de spelar Shakespeares pjäs ”De muntra fruarna i Windsor” i Tyskland skulle dramat kallas ”De muntra fruarna i Sachsen-Coburg-Gotha”.
En gren av den brittiska kungafamiljen hette von Battenberg. Befälhavaren över brittiska flottan fram till första världskriget hette Ludvig von Battenberg och var barnbarnsbarn till drottning Victoria. Ingen brittisk amiral fick heta något så tyskklingande som Ludvig von Battenberg under kriget, så namnet översattes 1917 till Mountbatten. Ludvig blev Louis.
Förvandlingsnumret var så perfekt att ingen kunde ana att drottning Louise av Sverige, Lady Mountbatten, gift med Gustav VI Adolf, med en mer brittisk utstrålning än scones and five o´clock tea, i själva verket föddes av föräldrar med tyskklingande namn på slottet Heiligenberg nära Darmstadt i Hessen.
Gustaf VI Adolfs och Louise Mountbatten. Foto:TT
Multikulturella brittiska kungahuset
Alla kungahus i Europa har utländsk inblandning men den brittiska är mer multikulturell än något annat. Under medeltiden talade engelska kungar franska, innan dess var det en lång period då kungarna på de brittiska öarna talade ”med dansk tunga”.
Ännu i denna dag är den brittiska monarkens valspråk på kungaskölden skriven på franska. ”Dieu et mot Droit” (Gud och min rätt). Inte förrän år 1814 strök den brittiske monarken titeln ”Kung av Frankrike” som alla brittiska regenter kallat sig sedan 1300-talet.
På kronprinsens, prinsen av Wales, sköld står det på tyska: ”Ich dien” (jag tjänar). Skölden togs i triumf av den då bara sextonårige förste prinsen av Wales, Edward, kallad den Svarte prinsen i slaget vid Crésy 1346, där han sägs ha dödat den böhmiske kungen som ska ha haft detta valspråk. Detta har aldrig gått att historiskt dokumentera, men alla prisar av Wales har fortfarande detta tyska valspråk i sin sköld.
