I en paradvåning i hjärtat av Södermalm har modeskaparen Camilla Thulin dukat upp till nyårsmiddag. Här bor hon med sin make, skådespelaren Johan Rabaeus, och hunden Musse. Vi slås fort av att det är högt i tak, både bokstavligt, och bildligt, talat.

– Ni behöver inte ta av er skorna, vi är inte alls pjåkiga med sådant! utbrister Camilla medan hon letar fram en tändare till ljusstakarna. I sin livfulla sjurummare har paret bott i dryga 30 år, och här råder det sällan förvirring kring hur sysslorna ska fördelas:

– I vårt hem så är det Johan som piffar och gör snyggt, dekorerar och möblerar. Och det är jag som tar hand om skiten. Sopor, städa i källaren, rota ut mal och skräp – det gör jag. För då ser man resultat så fort, berättar Camilla.

– Jag är ju en hemmafru. Jag är egentligen en äkta tradwife, så jag kan ju allt vad en tradwife tror att hon kan. Jag är ju en ytterst välutbildad hemmafru, vilket jag är mycket glad över. Så jag kan både laga mat, stryka och städa – allt. Däremot kan jag inte mangla.

Camilla Thulin i sin egen kreation.Johan Söderlund/Svensk Damtidning

Det är en nästintill kunglig stämning i 1890-tals lägenheten, och tolv levande ljus ger ett varmt gyllene sken över matbordet. Inför vårt besök har Camilla dukat upp för middag i matsalen, och ett tydligt tema präglar varje liten detalj: ingenting är nytt.

– Vi har alltid opererat så, vi har knappt några nya saker. Vi jobbar med lägenheten –och inte emot den, och vi behöver ju aldrig göra om hemma eftersom det redan är gammalt och omodernt här.

I stället kommer den pampiga kristallkronan i taket från Camillas svärföräldrar, och duken har hon hittat på en loppmarknad för trehundra kronor. Kandelabrarna i koppar på bordet är från hennes egen farmor, och besticken är klassiska från 40-talet. En filosofi som genomsyrar hela våningen.

– Vi har ju bara antika möbler. När vi tog över den här lägenheten för 30 år sedan var den vitmålad, så vi har tagit tillbaka den så som den var. Vi har haft Stadsmuseet här, och så har Lotta Hammar från Karla Design & Dekorationsmåleri målat om allting.

Dukat till fest i våningen på Södermalm.Johan Söderlund/Svensk Damtidning

Tapeterna är från 1700-talet, säger Camilla och pekar på Tessins Åkerö, tapeten som härstammar från greve Carl Gustaf Tessins 1700-talsslott på Åkerö. På bordet står också en handmålad servis från Bing & Grøndahl, med unika blomstermålningar på varje assiett. Och utspridda över den asiatiska duken, som också var ett loppisfynd, står små Meissien-figuriner i porslin.

– Det är en conversation piece! De får folk att börja prata med varandra och ta kontakt. Man blir nyfiken på dem.

Nyår firar hon alltid med champagne och inför den här kvällen har Camilla, som gärna plockar in färg i hemmet, dukat upp med röda glas från Polen.

Jag får tunnelseende inför middags-bjudningar

– Jag köpte de på rea på Debenhams i Stockholm, och köpte upp allihop! De fanns kvar för svenskar gillar i regel inte färg.

Att inreda med starka färger kommer naturligt. Ett kallt opersonligt hem, lockar inte: ”Då kan jag lika gärna bo på hotell”, förklarar hon.

– En annan dag kan det ligga en stor broderad Suzani-bona från Uzbekistan här, som är mörkröd i botten, och broderad i alla färger som finns. Då dukar jag med mitt blåa och benvita porslin som är i keramik – så det är alla färger på en gång, och då är full rulle här! Men det är saker som passar ihop färgmässigt. Jag är säker i mina stil- och färgarrangemang. Det är ju det jag jobbar med.

0:41
Pernilla Wahlgrens förbud mot Christian: ”Aldrig i livet!”
Den handmålade servisen från Bing & Grøndahl sätter färg på dukningen.Johan Söderlund/Svensk Damtidning

Och vinglasen som gästerna ska skåla i, tål en livlig middagsbjudning. De kommer från Åhléns och hushållet har en tydlig regel: hemma hos henne dricker man inte vin ur finglas:

Vinglas ska alltid vara billiga – det är min filosofi!

– Vinglas ska alltid vara billiga – det är min filosofi! Alla fina kommer ändå bli sönderslagna, och det ska gästerna inte behöva tänka på.

När Camilla bjuder in till middagsbjudning börjar hon planera redan kvällen innan, och maken Johan får hålla sig på en armlängds avstånd.

– Jag gillar logistik – jag vet exakt när jag ska börja och när jag ska sluta, och då får ingen hjälpa mig, för då blir det rörigt. Johan får inte hjälpa till, han kan hjälpa till genom att vara ute med hunden eller göra en brasa. Men jag har tunnelseende!

0:16

Bordsplaceringen spelar ingen roll, berättar Camilla. De bjuder bara in gäster som trivs i varandras sällskap – och så funkar ju hunden Musse som en utmärkt isbrytare. Desto tydligare regler har hon om maten hon lagar. Camilla beskriver matlagningen som en form av terapi, och bjuder gärna gästerna på klassiska rätter som rimmad lax och dillstuvad potatis, eller boeuf bourguignon.

– Man ska ju laga någon mat som man har lagat många gånger så att det blir bra. Du ska absolut inte börja experimentera med något nytt som man aldrig har lagat förut. Det blir sällan bra.

Johan Söderlund/Svensk Damtidning

Vanligtvis firar Camilla och Johan både jul och nyår på Bodrumhalvön i Turkiet, där de sedan drygt 16 år tillbaka har ett eget hus. Här, precis vid Egeiska havet, har paret hittat sitt eget semesterparadis.

– Vi har lite vänner där som vi firar ihop med, ofta på de klassiska krogarna där som har öppet på vintern, eller en särskild fiskrestaurang som vi känt till i alla år, som ligger precis vid vattnet. Då beställer vi bord, och äter deras nyårsmeny, och det firas med raketer och grejer.

Man skulle kunna tro att de regelbundna resorna till Bodrum återspeglar sig i inredningen hemma på Södermalm, men det som inhandlas nere vid Medelhavet, stannar där, deklarerar Camilla bestämt.

Vi har knappt några nya saker

– Nej, vi är fyllda här. Vi ska inte ha något mer. När jag är i Turkiet kan jag köpa saker till huset där, men inte hem hit. Vi behöver snarare sälja! Jag bär inte hem någonting längre, och så måste man ju tänka när man är gammal. När man är ung är en annan sak, men vi behöver inget nytt här.

Det var också i Bodrum som hon firade sin 60-årsdag för fyra år sedan, men det var inte frågan om något storslaget galej med influgna vänner och fest inpå småtimmarna. Nej, glamdrottningen Camilla Thulin är inte särskilt intresserad av att fira sig själv, trots att hon gärna går på fest när andra står i fokus.

– Jag kan vara absolut självupptagen, men inte när det kommer till sådant. Och personligen firar jag aldrig saker. Jag kan fira Johan, men jag firar inte mig själv. Jag har bett om att inte bli firad. Jag gillar inte det, säger hon och fortsätter:

– Jag fyllde 60 mitt i pandemin och vi var i Turkiet och man fick inte gå ut, så vi firade med att äta lite rester och drack champagne. Jag struntar i om Johan kommer ihåg min födelsedag, och jag är helt ointresserad av presenter. Jag kan själv glömma bort den.

Johan Söderlund/Svensk Damtidning
0:36
Pernilla Wahlgrens förbud mot Christian: ”Aldrig i livet!”

Det går inte att prata med Camilla utan att prata om kläder. När hon bjuder in oss svidar hon snabbt om till kjol och blus i chinétaft, från den egna kollektionen. Den beige kombinationen med stora blommor är inspirerad av 1950-talets Dior-plagg, och en klänning, Ciel i samma tyg, har burits av kronprinsessan Victoria under ett besök i Nigeria tidigare i år. Det var långt ifrån första gången som kronprinsessan bar ett av hennes plagg. Camilla är, som bekant, en av de kungliga damernas absoluta favoritdesigners. När vi frågar henne själv vilket plagg hon är lite extra stolt över, kommer svaret snabbt:

– Jag är väldigt stolt över den klänning jag och min kära tillskärare och skräddare Reza Ismaili gjorde, en stor klänning till vår fina kronprinsessa. Den var nyponrosa Taroni-duchesse och vi inspirerades av en Dior-modell som heter Venezuela från 1957. Den blev så fin, Reza är ett geni! Hans tillskärning och hur han modellerade på kronprinsessan – det är jag jättestolt över, och att vi fick det uppdraget.

Foto: Johan Söderlund/Svensk Damtidning, TT