Drottning Silvias tiara har hängt med i Nobel-sammanhang sedan debuten 1976 – men inte utan vissa svårigheter, har hon berättat. 
– Jag hade SÅ ont, jag trodde att jag skulle svimma! säger hon om tillfället då hon bar den för första gången.

När Nobelfesten går mot sitt slut infinner sig alltid en sorg. Då blir man smärtsamt medveten om att det kommer dröja hela ett år till innan man får se drottning Silvia stråla i en Nobelklänning igen.

För det är få som kan bära upp den grace som Silvia gör. Med åren har hon blivit känd för att slå på stort under Nobel, med den ena vackra kreationen efter den andra, och man kan alltid räkna med att hon ser till att höja glamourfaktorn.

Men det kräver sina uppoffringar. För att vara lika vacker och drottninglik som Silvia måste man lida en aning, något som hon själv har berättat i SVT-dokumentären Kungliga smycken.

Silvias kamp på Nobel 

I samband med Nobel bär hon ett av sina maffigaste och tyngsta tiaror: Drottning Sofias diadem. Hon bar det för första gången 1976 och blev då smärtsamt påmind om hur tungt det är att sitta med ett så massivt smycke i flera timmar.

Silvias dåvarande hovfrisör, legendaren Björn Axén, hade inte någon enkel uppgift. Med hårnålar försökte han få diademet att att sitta centralt på huvudet på ett stabilt sätt. 

– Diademet tryckte sig in i huvudet. Jag hade SÅ ont, jag trodde att jag skulle svimma! Middagen är ju så lång, och diademet blev tyngre och tyngre. Svårare och svårare att bära, säger drottning Silvia i dokumentären.

”Arbetat sig in i huvudet”

Det kräver en drottning av Silvias kaliber att bära upp ett sånt maffigt smycke. Dessutom har hon sett till att justera det en aning så att det inte ska bli lika jobbigt som vid premiären 1976.

I dag har man gjort så att diademet inte är lika framtungt, så att Silvia slipper vara med om en jobbig upptäckt när hon kommer hem – vilket var precis vad som hände efter debuten. 

– Det hade arbetat sig in i mitt huvud. Men kunde lägga ett finger där. Det gjorde väldigt, väldigt ont!

Foto: TT