Amelia Adamo, 78, har i flera år arbetat för att synliggöra bröstcancer och samlat in pengar till forskning. I oktober stod hon på scen och föreläste om Rosa bandet, helt ovetandes om att hon själv bar på en aggressiv form av sjukdomen.

Amelia Adamos uppmaning till kvinnor: ”Skaffa ett fuck off-kapital!”

Tidningsdrottningen Amelia Adamo gästar Carina Bergfeldts talkshow i SVT.

För Svensk Damtidning berättar tidningsdrottningen att tumören hittades av en ren slump, efter att läkaren gjort ett ”bifynd” i samband med en lungundersökning.

– Lungundersökningen handlade om lungfibros. Det tyckte jag räckte som elände. Då sa doktorn att jag behövde gå på en mammografi. Jag förstod direkt vad det var för ”bifynd” som de hade hittat, säger Amelia Adamo.

Ovanför bröstet, mellan armen och nyckelbenet, växte en sju centimeter stor tumör. Amelia diagnosticerades med trippelnegativ bröstcancer. Efter det gick allt väldigt fort och hon sattes omedelbart i behandling, som i första hand består av 24 veckors cellgiftsbehandling.

– Karolinskas bröstcentrum har varit helt fantastiska. Har du bröstcancer eller problem med hjärtat är det nästan som på röda mattan. Du får tillgång till så bra och koncentrerad vård; alltifrån att åka ner i källaren och fotografera brösten, till kirurgen som ritar och berättar var tumören sitter. När du är en del av det ser du vilka fantastiska resurser som finns.Amelia Adamo har efter cellgiftsbehandlingen tappat allt hår och använder sig av peruk.Privat

Pausar efter biverkning

Amelia var inte oförberedd på att det skulle bli jobbigt. Samtidigt har biverkningarna avlöst varandra. Bara för några dagar sedan bestämde läkaren att hon skulle ta ett uppehåll från cellgifterna då hon drabbats av blåsor i hela munnen.

– Det är små men besvärliga saker som händer. Att bli av med håret är ingenting i jämförelse. Den senaste veckan har det varit alltifrån mun-herpes, blåsor inne och ute på tungan, blåsor på läpparna. Sen vill de inte att man ska gå ner i vikt, men det är ganska svårt att äta när hela käften är en härd av grejer.

– Annars är de vanligaste biverkningarna den här magen som vandrar mellan sten och indiskt vattenfall. Men jag tycker allt varit förhållandevis uthärdligt tills det här med blåsorna kom. För det sätter sig på hela humöret.Amelia Adamo har märkt av flera biverkningar och drabbats av blåsor i munnen. ”Det sätter sig på hela humöret”, säger hon till Svensk Damtidning.Privat

”Får så mycket kärlek”

Amelia har inga problem att prata om sin cancer. Tvärtom känner hon att det är nödvändigt för att belysa riskerna att kvinnor efter 74 år inte längre kallas till mammografi vartannat år.

När hon själv gick ut och berättade om cancerdiagnosen i Amelia möttes hon av genast av kärlek från läsarna.

– Man får så mycket styrkekramar och kärlek att man kan lyfta hela världen. På det sättet har det bara varit positivt.

Du låter väldigt pigg och vid gott mod?

– Jag blev det i dag. Men när du ringde för någon dag sedan, när jag satt i bilen, var jag rätt så låg. Till min läggning är jag ändå positiv. Vi italienskor är gladare by nature, haha.

Sorgen efter makens död

Energin under ett dygn pendlar upp och ner. Amelia kan vakna pigg och bestämma något på morgonen, för att bara några timmar senare sitta i tv-fåtöljen och knappt motivera sig till att laga mat.

Hon bearbetar dessutom fortfarande sorgen efter sin sambo Lucio Benvenuto, som dog i sviterna av cancer förra året.

– Han var en stor kärlek och hans död kom ganska oväntat. Den kom för snabbt. Jag tyckte inte att jag var klar med allt, samtidigt så sålde jag huset på Dalarö och så kom cancern. När man är äldre så blir det väldigt mycket på en gång.

Drömmer du om kärleken i framtiden?

– Nej, inte just nu. Nu har man nästan inga slemhinnor och då drömmer man inte om kärlek. Det är klart att jag skulle vilja att det fanns några armar runt mig en vacker dag och någon som säger ”vad ska vi göra på lördag”.Amelia Adamo förlorade sambon Lucio Benvenuto i cancer förra året.Karin Törnblom/TT

Vill se barnbarnen ta studenten

Om kvällarna ligger hon och känner någon slags tacksamhet. Hon vet inte riktigt var känslan kommer ifrån, om det är livet självt som har sin gång. Men när hon tittar ut genom sitt fönster, med utsikt över stadshuset och Riddarfjärden, kan hon bli tagen av hur vackert det är med alla ljus på kvällen.

– Jag kan känna att det är förunnat mig. Nu börjar jag nästan grina. Jag blir rörd av mig själv. Den där resan man gjort från förorten… man ligger där i sin takvåning på söder och känner, fast att jag är änka, en slags inre glädje att jag har det så bra – att jag bor i Sverige och inte Ukraina. Det är verkligen en slags tacksamhet.

När cancerbeskedet kom var allt väldigt jobbigt. Samtidigt säger Amelia att hon inte är ett dugg orolig, utan någon ångest och oro för att hon inte skulle tillhöra de 90 procenten som överlever bröstcancer.

– Det går superbra om vi ska prata omfång på den här stora tumören. Den har minskat så nästan doktorn blir häpen. Det är ju fantastiskt, man är ändå 78 år. Har jag gott läkkött eller är det världens bästa cellgifter?

– Jag är helt förvissad om att den här utmärkta vården kommer se till så jag får se mina barnbarn ta studenten.