Peter Jöback har länge burit på ett tungt förflutet präglat av otrygghet, tystnad och svåra familjerelationer. Trots att hans pappa gått bort har artisten ännu aldrig besökt hans grav – ett beslut som bottnar i besvikelse efter en uppväxt kantad av alkohol.

Med julskivan Jag kommer hem igen till jul tog han samtidigt de första stegen mot försoning och började gå i terapi.

Peter Jöback, 54, är en svensk artist som gjort stort avtryck hos folket.

Nu i juletider är han ständigt aktuell med julskivan Jag kommer hem igen till jul, ett album som kom att bli så mycket mer än en samling jullåtar. Det blev starten på hans uppgörelse med det förflutna.

Peter Jöback växte upp i en dysfunktionell familj: ”Började gå i terapi”

Peter Jöback har tidigare varit öppen kring sin tuffa uppväxt som kantades av alkohol och en känsla av att han alltid bar en mask och inte var sig själv – något han berättar om för Nya Wermlands–Tidningen.

– Jag visste aldrig hur det skulle vara när jag kom hem från skolan och sådär. Tidigt hamnade jag på teatern och det blev en räddning för mig. Tills jag blev utsatt för sexuella övergrepp där, vilket var en stor hemlighet för mig länge. Jag ägde inte min sexualitet. Trivdes inte med min kropp.

I samband med julskivan så började Peter Jöback att gå i terapi. Han ville känna att han kunde äga sin uppväxt utan att formas av vad andra hade sagt eller lagt på honom.

Peter Jöback har aldrig besökt pappans grav: ”Hade ingen bra relation”

Peter Jöback hade dessvärre ingen bra relation med sin pappa som led utav alkoholproblem. Idag finns inte han i livet längre men ligger begraven på Västra Ämterviks kyrkogård.

– Jag har aldrig varit där. Det är helt sjukt. Men vi hade som sagt ingen bra relation. Det är klart jag måste dit, det är en sista punkt i min att-göra-lista kring mitt förflutna, säger Peter Jöback till NWT.

Peter Jöback har ett tufft förflutet bakom sig och flyttade hemifrån redan som 14 åring. Då var han så besviken på sina föräldrar och bröt nästan all kontakt med sin släkt – och sedan dess har han inte varit i Västra Ämtervik. Men idag hyser han inte längre något agg.

– Jag har försonats med både pappa och mamma och jag minns tiden i Västra Ämtervik med kärlek. Jag lärde mig simma där och gick och sjöng i skogarna. Jag ska ta med mina barn dit och visa dem platsen någon gång när vi får tid. Värmland och småorter som Västra Ämtervik kan ju vara magiskt på sommaren.

FOTO: TT