Hanna Öberg fick för första gången på över 1000 dagar kliva upp överst på pallen i franska Le Grand Bornand. 

Lillasyster Elvira Öberg vet hur det är att göra det här. 

Men under torsdagens sprint fick hon det inte alls att stämma. 

– Jag hade hoppats på mer, det var för dåligt på alla punkter, säger Öberg som med två bom blev slutade på 30:e plats. 

Det är en sak att ha en dålig dag, men att inte veta varför det är frustrerande. 

– Jag förstår liksom inte riktigt varför jag inte får till det bättre. Jag hade hoppats mer på både åkningen och skyttet. Då är det synd att man inte kan leva upp till vad man hade hoppats på, säger hon. 

Följden av dåligt skytte och åkning som inte lever upp till det hon önskar är att hon blir hård mot sig själv i spåret.  

– Det är tufft att åka ett helt spurtvarv där man sågar sig själv. Man får verkligen försöka jobba med sig själv och inte gräva ner sig utan försöka fokusera på nuet och vad man ska jobba på här och nu. Men det är ibland det lättare sagt än gjort.

– Att höra att man går ut på 25 plats när man ändå bara har två bom. Jag har varit på pallen med två bom tidigare. Klart att det är knäckande och då är det lätt att man spinner vidare på det i huvudet.

Efter tävlingen ska hon ta ett snack med Johannes Lukas. 

– Man måste se det lite realistiskt, säger Lukas och syftar på att Öberg haft sjukdomssymtom sedan starten på säsongen. 

– Hon har bara tävlat egentligen hela tiden. Det är svårt att bygga upp någon massa form med det. Sen har hon ändå åkt stabilt. Jag tycker att det finns förklaringar. 

Så den här frustrationen hon uttrycker är inget att oroa sig för? 

– Nej, jag har pratat med henne också och jag förstår henne, det är så klart inte den nivån hon vill vara på, men jag tror som sagt det viktigaste är att vi förstår nu, det är två dagar kvar och det går inte att göra så mycket, men det gäller att köra hela vägen och sen lägga in ett träningsblock.