Helenas man Anders var brandman och hade precis blivit klar med en räddningsinsats när en bil träffade honom.
Nu har det gått nästan tio år sedan han aldrig kom hem från jobbet igen.
– Det går inte att föreställa sig om man inte varit med om det, säger Helena Swärd Granath.

Helena Swärd Granaths man Anders älskade utmaningar och skulle vara med i Vasaloppet.

– Han tränade väldigt mycket och hade fått möjligheten att stå i första startledet i Vasaloppet, berättar Helena.

Men så blev det inte.

Anders jobbade som brandman och en dag i februari kom han aldrig hem igen. På kvällen fick Helena ett samtal från hans kollegor som berättade att han blivit påkörd av en bil och att hon skulle ta sig till sjukhuset på en gång.

– Då fick vi höra att det var en väldigt allvarlig olycka och att han svävade mellan liv och död. 1,5 dygn senare fick vi beskedet att han inte hade klarat sig, säger Helena.

Barnen gav henne styrka att orka fortsätta

Helena och Anders hade då tre barn: åtta, tio och tolv år gamla.

– Anders var en väldigt bra pappa. Han betydde väldigt mycket för oss och för mig. Han var mitt allt. Jag kände: Jag kommer inte att överleva det här.

Men barnen gav henne styrka och en vilja att gå upp på morgonen och fortsätta leva.

– Jag kände också att Anders hade velat att barnen skulle få fortsätta utvecklas och må bra. Redan från start kände vi att vi ville fortsätta leva och bejaka livet.

Fick mycket stöd från väninnan

Stödet från vänner och familj var det som hjälpte allra mest för att ta sig vidare.

– Vi kände att vi inte stod ensamma. Vi kunde skratta mitt i sorgen och njuta av saker i livet, trots smärtan, berättar Helena Swärd Granath.

En viktig stöttepelare blev väninnan Magdalena Palm, som precis flyttat till Los Angeles. Det gjorde att de kunde ha långa samtal på kvällarna när Helenas barn somnat, eftersom det var morgon för Magdalena då.

– Det är otroligt svårt. Jag tänker att det är mycket bara att lyssna och finnas där. Det var många, långa samtal, berättar Magdalena Palm.

Hittade kärleken igen

Helena trodde att det skulle bli omöjligt att gå vidare från Anders och hitta kärleken igen. Men en dag hittade hon Jacob.

– Vi var som pusselbitar. Vi hade gemensamma vänner som rekommenderade oss och tyckte att vi båda inte skulle vara ensamma. Det var otroligt stort, verkligen, säger Helena.